GLASÖGONORM


När jag var cirka fyra år märkte mina föräldrar att jag hade otroligt dårlig syn, jag såg inte vad som visades på tv utan att sitta en meter ifrån och att jag kisade ofta så de tog mig till optikern och jag hade inte bra syn alls, så då fick jag mina första glasögon. De var runda och glaset var lika tjockt som en glasruta typ en centimeter, vilket är gigantiskt. På dagis brydda man sig inte så mycket om hur man såg ut eftersom...på dagis lever man livet. Men när jag började skolan blev jag retad ibland över att jag var en glasögonorm med fula glasögon, vilket gjorde mig inte arg utan sårad, jag fick den uppfattningen att jag inte var snygg. Så i tvåan började jag ta av mig glasögonen efter mamma eller pappa hade lämnat skolan, jag gick hela dagen utan de och tog på mig dom igen när de hämtade. Sen i femman började jag andvända linser som nu är en del av min vardag. Jag älskar linser de ger mig mycket bättre självförtroende än med glasögorna. Men idag förstår jag att glasögon bara var en del av mig, jag var Sofia...glasögonormen.


Kommentarer
Postat av: Pappa

Du var världen sötaste även med glasögon! Puss!

2010-07-29 @ 14:53:41
Postat av: Pappa

...världens sötaste ska det förstås vara.

Jag som klagar lite på Dina stavfel :-)

2010-07-29 @ 14:55:01

En åsikt om inlägget skriv då här:

Ert namn:
Lägg mitt namn på minnet?

Meljadress: (bara jag som ser)

Har du en egen blogg:

Vad har du på hjärtat:

Trackback