.

Ja ni, vad ska man skriva här då. Talesättet säger att man inte ska ångra det man gjort utan det man inte gjorde. Och om jag får säga det är det inte så mycket som jag kommer på just nu som jag ångrar. Det är väl alltid saker som man ångrar att man hade hanterat annorlunda och jag sitter här och försöker komma på något jag önska att jag hade hanterat annorlunda men det är riktigt svårt faktiskt.

Jag ångrar nog lite att jag lyssnat på mina föräldrar för mycket när jag var liten. De sa till mig alla dessa hemska saker om saker som kan hända till exempel på internet vilket har gjort mig riktigt rädd för saker som inte är så farliga. Nu skyller jag ifrån mina rädslor på mina föräldrar men vissa av mina rädslor har faktiskt börjat hos de. Jag vet att deras tanke inte var att göra mig rädd för saker utan mer försiktig så jag inte råkar illa ut eftersom det händer, men inte ofta. De var väl så rädda att det skulle hända mig något så de berättade alla dessa saker som gjorde mig riktigt rädd faktiskt, och det ångrar jag. Jag ångrar att jag omvandlade det de sa till mig till rädslor som har hindrat för mig ifrån så mycket roliga saker i livet vilket är synd. Jag har jätte svårt att övervinna mina rädslor.

Jag ångrar att jag har övertygat mig själv att jag inte var tillräckligt snygg, smart eller bra. Jag har sett ner på mitt utseende i hela mitt liv. Under de tre första åren i mitt liv tänkte jag inte på det. Men sen fick jag mina glasögon och jag kände mig hemsk. Jag kände mig ful och trodde jag var en sån person som killarna inte gillade. Senare när jag var runt nio-tolv år tyckte jag att jag var tjock vilket gjorde att mitt självförtroende sjönk och det mådde jag inte bra av. Jag har fortfarande ingen bra syn på mitt utseende alls om jag får säga det. Det är många saker som jag hatar med mitt utseende, men istället för att ställa mig framför spegeln och tänka på allt negativt som poppar upp i mitt huvud tänker jag på allt som jag är riktigt nöjd med. En sak jag är nöjd med på mitt utseende är mina ögon och min ögonfärg, jag tycker den är fin på mig.  Alla på denna jord har något som de vill ändra med sitt utseende eller kropp men det är oftast svårt att se ut precis som vi vill göra, tyvärr.

Jag ångrar att jag jämför mig med andra, jag blir avundsjuk på deras framgång och  utseende. Du är du och jag är jag. Vi jobbar, tänker och ser annorlunda på samhället, livet och allt. Därför tycker jag gör det dumt att jämföra sig själv med andra. Vi tycker och tänker olika vilket gör det dåligt att jämföra saker. Jag har börjat att inte säga vad jag får på prov och läxförhör eftersom jag inte tycker om att folk jämför mitt med deras eller att jag jämför med dennas resultat. Detta förstår inte mina vänner. De tycker att det är konstigt att jag tycker är så farlig att säga vad man fick. Och jag tycker såhär då: de behöver inte förstå vad jag tycker och tänker bara acceptera att jag inte tänker och tycker som de i ett visst ämne. Det är den viktigaste saken att kunna, acceptera. Man ska kunna acceptera att någon annans tro, värderingar och tankesätt vare sig om man tycker lika eller inte. Det är svårt att hitta någon där ute som tycker och tänker precis som du.